I min lägenhet råder det strikta färg-"regler”, varje rum har sin bestämda färgpalett som jag mycket sällan frångår.
Jag skulle nämligen aldrig kunna hålla mig till bara en speciell inredningsstil (det finns ju så mycket som är fint liksom), utan istället så har jag blivit utomordentligt bra på att bara hålla mig till vissa bestämda färger i varje rum. Det har blivit ett mycket bra sätt för mig att hålla ihop min inredning, jag kan liksom ha mycket grejer och många olika stilar, utan att det blir alltför rörigt (tycker iallafall jag :)
Jag har även väldigt bestämda åsikter om vilka typer av metalldetaljer som är välkomna i varje rum, liksom ifall det ska vara silvrig eller guldig metall till exempel.
Och så är det ju förstås inte heller alltid som alla nyanser av en färg är välkommen i ett rum, så det är ju också något man behöver ta hänsyn till.
Somliga kallar detta färgfascism, andra kallar det fånerier, men det är så jag fungerar, och jag gillar det väldigt mycket :)
I hallen är det vitt och lila som gäller, och silverfärgad metall. Det får dock inte vara vilken lila som helst, utan det är nästan bara en väldigt specifik nyans som är ok :)
På toaletten är det vitt och alla nyanser av rött som är godkända, och även här ska metallen förstås vara silverfärgad.
I köket är det faktiskt inte sådär jättepetigt, de flesta färger funkar och alla metaller också. Jag försöker dock så mycket som möjligt undvika rött, grått, svart, orange, klar- och mörkblå, och lite annat, men som sagt, det är inte fullt så petigt i köket.
I sovrummet är det grönt, beige, blekgult, brunt, träfärgat, och metallerna måste vara åt guld- eller mässingshållet.
I vardagsrummet är det svart, grått och rött (och inte vilka röda nyanser som helst inte), och metallen måste vara silvrig.
Och så är det med det :)
juli 31, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar